Supra och topphygien

Tjoho!

Supran i fredags var hysteriskt rolig och jag beklagar å de flesta av mina bloggläsares vägnar för att ni förmodligen aldrig kommer att få uppleva en. Borden dignade av all mat, av vilken vi omkring 20 personer från mitt jobb kanske åt upp knappt en tredjedel, hemgjort rödvin, tolv flaskor vodka och annan dricka som bara användes till att ibland skölja ner nubbarna. Tamadan, toastmastern, höll ett högt tempo och det skålades ungefär var femte minut för vadhelst han kom på. Någon gång efter de fem första skålarna tappade jag räkningen och gjorde mitt bästa for att hänga med resten av gästerna och skålade och skrattade mer eller mindre oavbrutet resten av natten och utövade tydligen också georgisk traditionell dans med tamadan (som finns bevarat pa film och mina facebookvänner vet ju att jag kan gora mig ratt bra pa dessa, far se om jag kan lagga upp nåt...). Jag konstaterar att sådana här umgängesformer för arbetskamrater på en seriös NGO inte direkt skulle förekomma i Sverige, utomordentligt roande med chefer som dansar hämningslöst och oavbrutet fyller på den lilla praktikantens vodkaglas. Ingen brist pa underhållande människor omkring mig alltså!!

Lördagen blev sjukt seg och det enda vi orkade med var en sväng till marknaden, dock utan fynd då jag efter mycket tvekan beslutade att jag önskar varken gasmask från andra världskriget, sovjetiska krigsmärken eller nåt annat användbart. Andå råkade kvällen sluta på Tbilisis största nattklubb som var ungefär så värdelös som man kunde tänka sig. Solglasögonkillar, otrevlig personal och tinnitus. Efterfest med den nya bakistabletten, parmesan och roliga nya bekantskaper gjorde dock en fantastisk kväll som slutade vid 6, när det var dags att åka hem bara för att upptäcka att vi ännu inte fått tillbaks vattnet och min nyligen förvärvade Georgienkärlek försvann igen. Behöver ju inte delge er detaljer men efter tre dygn utan vatten funderar vi på om lerpölarna på parkeringsplatsen är ett tvättalternativ. For att summera de senaste dagarna: inställningen till det här landet, folket och samhället varierar verkligen dag för dag, ni som bott ett tag i konstiga länder vet vad jag menar. Men oftast gillar jag Georgien fantastiskt mycket.

News fran Georgistan

Sorry for sen uppdatering. Jag har varit busy med allt möjligt. Hela helgen gick at till att jobba med seminarier och i brist på folk fick jag hålla i en liten lektion sjalv. Kidsen var sjukt odisciplinerade, högljudda och flamsiga så jag var saker på att Model UN igår skulle bli ett fiasko. Men så infann de sig en efter en igår förmiddag, nervösa, finkladda och, i varierande utsträckning, val förberedda i sin diplomatroll sa jag fick lov att tycka att de var gulliga och duktiga anda. Ett uppenbart problematiskt inslag ar att de börjar studera vid universitet sa tidigt, redan nar de ar 16-17, sa man far vara inställd pa gymnasiementalitet snarare an ett moget uppförande fran högskolestudenter. Det jobbigaste momentet var dock min kollega som inte det minsta ville planera detta event eller gora det hela pa något annat satt an sitt eget. Tur att det gick bra i alla fall.

Annars gor jag mitt basta for att smälta in i omgivningen och jag har nu antagit en mer betonglik farg, vilken till trots ar finare an leopardmönstrad plysch, som ar en ofta förekommande utstyrsel. Det har blivit kallare men inte heller i det avseendet kan Georgien bestämma sig; vissa dagar ar det kallt och blåsigt, vissa dagar ar det fortfarande het sol och t-shirtvarmt. Om inte annat kan man skaffa sig varme pa andra satt, som i lördags kvall nar vi kom hem efter khingalimaraton (dumplings som ar sjukt goda - for att vara man måste man ata minst 10 men helst 15. Jag brukar fa ner 3) med vara vänner. Da träffade vi pa ett gang glada georgiska man som tydligen firade att en våning av trappuppgången till vart 18-våningshus var målat. Det bjöds pa fulvin i bensindunkar (observera dock att det var lagrat i fem ar, mumma), mat och skålades for kung och fosterland, Schweden, Abba och Roxette, Robert Zimmermann och den georgiska gästfriheten. De ar roliga de dar. Kanske en försmak av morgondagens supra vi ar bjudna pa, en orgie i mat och vin, vodka och dans, och firande av 4 arbetskamrater.

Back to work och sen ryskalektion. Det går framåt på den fronten men ar sjukt svårt!

Jag saknar er!

En månad till ända!

Suck. Massa saker som ska göras - vi har nästan ingenting i ordning inför Model UN om 2 veckor. Den andra praktikanten jag arbetar tillsammans med har, naturligtvis, en georgisk inställning till planering vilken innebär att allt löser sig, eventually. Som bekant är jag knappast någon fantast av denna devis och hade föredragit lite planering så att vi inte hade behövt sitta här med massa olösta problem på en fredag och telefonsamtal och mejlande till folk som inte svarar. Men, bara att anpassa sig och släppa planeringsbehovet! Kanske behöver terapi när jag kommer hem. Förresten betalade jag min elräkning till en okänd man i sunkig bil på parkeringsplats igår och det kändes helt okej, något jag ser som ett tecken på växande personlig flexibilitet och öppenhet inför alternativa tillvägagångssätt i olika situationer.

Trevlig helg kamrater!

Om ni vill nå mig...

Har glömt att lagga ut nummer och adress (brev med kanel, saffran, bilar och dumle ar mycket välkomna:). Eftersom jag varken har en hemadress eller brevlada ar kontorets adress:

(namn)
UNAG Tbilisi H.Q.
2 Dolidze St. 4th fl.
Tbilisi, 0171, Georgia

och mitt telefonnummer: +995 931 710 20

Har som sagt inte hemlängtan an men den kommer nog sadar framåt jul, sa ni far helst av allt skicka ner er sjalva...

Kortsemester

I fredags fick jag ledigt och vi tog nattåget från Tbilisi till Batumi på Georgiens Costa del Sol, några mil från gränsen till Turkiet. Kupén gräsligt stinkande av gammal och ny rök samt skrålande ”musik” från en högtalare precis utanför gjorde resan mindre angenäm men som tur var tog den bara 7,5 timmar. Väl framme möttes vi av ett annat problem i det faktum att vi inte bokat något hotell då vi utgått ifrån att det, i alla fall på en populär turistort, skulle vara lika lätt att resa planlöst som i de backpackerländer vi varit i. Detta var naturligtvis inte fallet, och efter några timmars väntande på att hotellen skulle öppna vid 9-tiden gick vi runt till ett otal ställen som visade sig skabbiga alternativt okej men dyra. Som Robert uppgivet konstaterade: ”alltså, Georgien är rätt B egentligen”. Ja, Georgien är förbannat B på många sätt och tålmodighet är a och o. Hur som helst bestämde vi oss för att checka in på ett av stans finaste hotell där man åtminstone fick valuta för pengarna och det visade sig vara ett mycket trevligt val. Georgien steg återigen i graderna.

Batumis stenstrand är föga förvånande hård, men fin och städad, och havet var badvarmt och rent. Det hela påminde om Öland, minus husvagnsminnen. De finaste sandstränderna med palmer ligger dock söder om stan men det fattade vi inte förrän dagen efter när vi skulle åka hem, men i vilket fall var det härligt att få lite sun n' fun och att få se Svarta havskusten från den georgiska sidan!