Too much friluftsliv?

Hej!

Jag har varit dalig pa att blogga pa sistone vilket mest beror pa mycket jobb, helgaventyr och att jag aterigen fastnat i Heroes-trasket. Ibland ar jag orolig en hel dag infor nasta avsnitt, och frukostsamtalen handlar mest om dessa flygande, brinnande och ododliga hjaltar. Naval!

Sen sist har vi agnat en helg i Kaukasusbergen dar vi klattrat lite pa ett 5000-metersberg (ja, ett par hundra meter kom vi i alla fall). Europas hogsta berg (tror jag) Elbrus tillhor samma bergskedja men ligger tyvarr pa ryssarnas sida, sa det fick jag inte se. Men jag var ytterst nojd med snon, utsikten och den klara luften, for att inte tala om ett 600-talskloster som stack ut en bit upp pa berget Kazbegi. Finally! Det var dock sjukt kallt och efter en helg kande jag att jag fatt manadens motion och efter att ha kommit tillbaks till Tbilisi stack vi till de gamla georgiska baden dar jag slappnade av med kokhett bad och en hardhant, robust georgisk kvinna som skrubbade mig oforskamt ren!

Det var ocksa dags for en andra supra, denna gang under dagstid. Det var lika bra det da det tog 10 timmar. Robert blev tillagnad nastan varenda skal och pa georgisk supra kan man inte tacka nej. Till slut fick han i alla fall overga till vinet istallet for vodkan och det var ju tur, sarskilt med tanke pa de halvtimmes politiksamtal min nagot overforfriskade ekonomichef hjartligt inledde med Robert, om och om igen. Dagen efter akte vi till landsgransen och till en grottstad dit munkar flyttade pa 1200-talet och deras kalkmalningar finns kvar i fint skick. Det var helt tomt och vi klattrade runt i grottorna medan solen gick ner over det azerbaijanska manlandskapet. Sa vackert!

Nu har jag muchos arbete att ta itu med eftersom jag ska till Baku nasta vecka, ska bli skont med lite ledighet och Azerbaijan ser man ju inte varje dag! Pa fredag ar det nagon helgdag, pa lordag fodelsedagsfest for mig och pa sondag aker Robert hem. Ensamt ska det bli, men vi har ju klarat av varre!

Adios

State of emergency

Som ni kanske vet har Saakashvili idag infort undantagstillstand. Detta faststalldes forst till att omfatta Tbilisi och under tva dygn men utokades sen till hela landet och 15 dagar. Det innebar att oppositionen inte far halla moten men ocksa att alla privata radio- och TV-stationer har stangts ner. Nyss visade min kollega en videosnutt fran da en nyhetskanal stangdes ned; nyhetshupplasaren berattade vad som holl pa att ske och varfor. Sedan sa han "allt kommer bli bra" och hej da, darefter riktades kameran mot taket och innan kanalen slocknade hordes hur stegen av polisstyrkan kom allt narmare. En orkester-pa-Titanic-kansla som gav oss alla tarar i ogonen.

Igar akte vi stan for traffa ett par kompisar, och aven om detta var i utkanten av den avsparrade Rustaveliavenyn, stod dar ett trettiotal hardfora poliser och militarer. Jag var inte sugen pa att mucka om jag sager sa (som mamma trodde att jag gjorde:). Idag tror jag att det ar lugnare pa stan da de flesta haller sig hemma och jag undrar om demonstranterna kommer att komma tillbaka eller om Saakashvili lyckats skramma dem en gang for alla. Samtidigt som jag laser historier om misshandlade manniskor ser jag att regeringen forbereder diskussioner med oppositionsledarna sa kanske finns det hopp, aven om inte manga tror pa det och fortfarande ar i chock over att detta ens har hant - det kanns som ett annat land.

I handelsernas centrum

Helgen i Armenien var fantastiskt trevlig och absolut over min forvantan! Jag satt som klistrad vid bilrutan hela vagen dit med kameran i hogsta hugg. Hoga, snotackta berg som solen lyste pa, en och annan herde med sina kor, milslanga och helt ode karga slatter nedanfor. Enda avbrottet var granskontrollen med sina bistra vakter, men nar visat var fixat klamde de anda fram ett argt ”Welcome to Armenia” sa det var ju fint av dem. Resten av de armenier jag traffade var i alla fall trevliga och jag var mycket stolt over min knaggliga ryska!

Vi strosade runt i Yerevan, som i utkanterna praglas av samma graa, outsagligt fula hoghusarkitektur som resten av ex-Sovjet, men i centrum har breda mer moderna europeiska avenyer och en hel del butiker (om man jamfor med Tbilisi). Men mitt Tbilisi ar faktiskt mysigare med sina gamla gator och hus.

Vi var mycket ambitiosa och agnade hela lordagen at sightseeing, och startade med en tripp med gasdriven buss ut till Armeniens ”vatikanstat”. Turligt nog hamnade vi mitt i en massa i deras allra heligaste kyrka och fick lyssna till mans- och kvinnokorer som sjong fantastiskt vackert medan prasten gick runt med rokelse. Det var som att vi blivit nedslappna i medeltiden. For att neutralisera det hela besokte vi sedan folkmordsmuseet som var fint och tankvart.

I ovrigt ar det minst sagt kaotiskt i Tbilisi just nu, dar demonstrationerna mot president Saakashvili fortgar for sjatte dagen. Jag skrev imorse en rapport till FN-forbundet i Sverige dar jag namnde att det verkar ha lugnat ner sig, men en timme efter det samlas alla pa kontoret framfor TV:n eftersom kravallpolis satts in och anvander vald och targas mot demonstranterna och dessutom har konfiskerat kameror. Alla ar jatteoroliga och de vanliga arbetsuppgifterna blir liggande. Min stackars salladstant grat nar jag var dar och handlade lunch. Vad trostlost det maste vara for de gamla som sedan barndomen aldrig fatt uppleva riktig trygghet och sakerhet. Vi far se vad som hander och jag hoppas verkligen att lugnet ater infinner sig, samtidigt som det vore illa om demonstranterna ar tvugna att ge upp. Hur som helst ska jag gora om min rapportering nu.

Saknar er alla, trostater dock mina dumle som jag hittade i en liten butik i Yerevan, lycka!