lördag 1 september 2007

Wish me luck!

Vänner et al!


Välkomna till min reseblogg för mitt nästa, exotiska resmål: Georgien. Innan man vänjer sig vid tanken, och framförallt innan man gjort några efterforskningar om det som man har föreställt sig vara måhända inte världens populära resmål, kan man få för sig att fråga undertecknad vad hon har i den avkroken att göra. Smaka på namnet och ni får lite olika associationer till destinationen: Sovjet, vodka, konflikter, grå betong, rödbetssoppa och allmän misär. Då jag under sex månader ska befinna mig i landet som av många tros ha dessa egenskaper och jag vill göra det bästa av situationen intar jag genast försvarsposition: det är inte Georgien det är fel på, det är resten av världen som är illa upplysta om landets sanna natur och vad som egentligen döljs bakom dess cementerade fasader. Så, istället för att vara nervös och undra vad jag gett mig in på, ser jag istället fram emot denna vistelse med största optimism och framtidsförhoppning (fast lite nervös är jag naturligtvis!).

Efter en mer eller mindre förberedande förberedelsekurs i Härnösand samt en mycket bra veckas praktik på FN-förbundets kontor i Stockholm har jag bekantat mig med tanken att spendera mitt kommande halvår i denna del av södra Kaukasus. Nu känns det som det mest spännande praktikantalternativet av alla, för när i mitt liv skulle jag annars resa till denna trakt och uppleva en kultur så oexploaterad (i turistlig bemärkelse), en historia fylld av konflikter och förtryck men med ett nutida hoppfullt samhälle? Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att lära sig ryska, när skulle jag vara så ambitiös att jag skrev in mig på en ryskakurs bara för skojs skull? Nä. Framför allt får jag nu en fantastisk att arbeta på ett FN-förbund i en före detta Sovjetstat, med en ny, hoppfull regim som utmanar sina gamla herrar vilka försöker sitt bästa att sabba utvecklingen med att släppa bomber i smyg. Och för er som fortfarande har bilden av ett grått landskap med trasiga hus och halvdanna landsvägar: Georgien har fantastiska stränder mot Svarta havet (där låg förr ryssarnas smultronställen), höga berg som gjorda för alpina aktiviteter, är fullt av medeltida borgar och kloster och annat UNESCO-märkt, en vida berömd matkultur (har jag hört) och en stor och växande vinproduktion. Ja, vi får väl se vad jag får tid till, men på det stora hela tror jag att jag kommer att få en fantastisk upplevelse som många gånger säkert blir lika jobbig.

Så, på onsdag bär det av, och jag ska uppdatera er om mitt spännande liv (nåja) och vad jag tycker, gör och saknar så ofta jag får tillfälle. Enjoy!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad spännande min vän! Du skriver att du ska till Kukasus men att du gjorde en rolig freudiansk felskrivning och tänker att du ska till Kaukasus istället. Lycka till!

Calle Fleur sa...

Väl talat Alexis! Du får det säkert väldigt bra och trevligt. Fördomar är till för att smulas sönder. KRam

Therese sa...

ååh vilket första inlägg alltså. inte så att jag känner att jag nödvändigtvis måste bli medpackad i väskan för att prova rödbetssoppan et al, men för att jag är glad att du o min pappa kan prata ryska när du kommer hem. haha skämt å sido. jag saknar dig redan!! puss o kram