I handelsernas centrum

Helgen i Armenien var fantastiskt trevlig och absolut over min forvantan! Jag satt som klistrad vid bilrutan hela vagen dit med kameran i hogsta hugg. Hoga, snotackta berg som solen lyste pa, en och annan herde med sina kor, milslanga och helt ode karga slatter nedanfor. Enda avbrottet var granskontrollen med sina bistra vakter, men nar visat var fixat klamde de anda fram ett argt ”Welcome to Armenia” sa det var ju fint av dem. Resten av de armenier jag traffade var i alla fall trevliga och jag var mycket stolt over min knaggliga ryska!

Vi strosade runt i Yerevan, som i utkanterna praglas av samma graa, outsagligt fula hoghusarkitektur som resten av ex-Sovjet, men i centrum har breda mer moderna europeiska avenyer och en hel del butiker (om man jamfor med Tbilisi). Men mitt Tbilisi ar faktiskt mysigare med sina gamla gator och hus.

Vi var mycket ambitiosa och agnade hela lordagen at sightseeing, och startade med en tripp med gasdriven buss ut till Armeniens ”vatikanstat”. Turligt nog hamnade vi mitt i en massa i deras allra heligaste kyrka och fick lyssna till mans- och kvinnokorer som sjong fantastiskt vackert medan prasten gick runt med rokelse. Det var som att vi blivit nedslappna i medeltiden. For att neutralisera det hela besokte vi sedan folkmordsmuseet som var fint och tankvart.

I ovrigt ar det minst sagt kaotiskt i Tbilisi just nu, dar demonstrationerna mot president Saakashvili fortgar for sjatte dagen. Jag skrev imorse en rapport till FN-forbundet i Sverige dar jag namnde att det verkar ha lugnat ner sig, men en timme efter det samlas alla pa kontoret framfor TV:n eftersom kravallpolis satts in och anvander vald och targas mot demonstranterna och dessutom har konfiskerat kameror. Alla ar jatteoroliga och de vanliga arbetsuppgifterna blir liggande. Min stackars salladstant grat nar jag var dar och handlade lunch. Vad trostlost det maste vara for de gamla som sedan barndomen aldrig fatt uppleva riktig trygghet och sakerhet. Vi far se vad som hander och jag hoppas verkligen att lugnet ater infinner sig, samtidigt som det vore illa om demonstranterna ar tvugna att ge upp. Hur som helst ska jag gora om min rapportering nu.

Saknar er alla, trostater dock mina dumle som jag hittade i en liten butik i Yerevan, lycka!