En dos kultur

I söndags tog ett par vänner med oss till Mtsketa, en halvtimme utanför Tbilisi. Luften var varm, sikten klar och utflyktsföremålen fantastiska. Sedan i våras har jag googlat på georgiska kloster, mytiska katedraler och allehanda medeltida byggen och verkligen sett fram emot att få beskåda de historiska konstruktioner som återfinns i denna region, vilken för övrigt en gång var en viktig del av Sidenvägen. Jag har föreställt mig hur dessa gamla kyrkor, en dimmig höstdag och helt utan turistsvärmar eller bröllopsföljen, tornar upp framför mig högt över någon dalgång (sanningen är att efter Historikern är jag helt hooked på att Dracula ska ligga begravd i någon bortglömd och dammig stensarkofag). Fast för sådan spänning får jag nog ge mig iväg lite längre iväg från Tbilisi.
Det var i alla fall sällsamt vackert vid Jvari, som är ett kloster från 500-talet, och kadedralen Sveti Tskhovili, en av Georgiens mest heliga platser. Landet knep andraplatsen i världens kristnandeprocess efter Armenien och georgierna är ett mycket religiöst folk, även om det inte märks så mycket i vardagen som på andra ställen i världen. Under katedralen tros i alla fall Jesu kläder sitta fastnaglade i famnen på ett helgon som ligger begravd där. Jag vet inte hur det är med den saken, men fint var det och med otaliga detaljer och symboler på och i kyrkan. Kanske ett nytt Dan Brown-projekt? Jag återkommer med fler bilder när jag hittar de riktiga och övergivna klostren med Draculapotential, en blåsig dag i de svårtillgängliga bergen.

Jobbet går fint. I måndags var jag ofrivilligt ledig då hela kvarteret var utan ström och i den datorberoende kultur vi lever i hade jag inte så värst mycket annat för mig än att gå hem. Idag har jag dock fått mycket jobb att planera, jag och en till intern ska anordna tre till fem fyradagars-trainings med Model UN – innan jul! Nåja, det är bra att sikta högt, temat ska vara conflict resolution så då hänger jag åtminstone med i svängarna. Nu ska jag uppdatera mig lite på svenska nyheter.

Ciao