Georgisk vardag och mitt förgyllda hem

Fredagseftermiddagar borde alla vara lediga. Jag får ingenting gjort men det kan bero antingen på Facebook eller på att mina kollegor springer in och ut i det rum vi sitter i och skrattar, pratar, skämtar på georgiska, naturligtvis. Jag förstår inte hur de får så mycket gjort som de trots allt får, men de sitter väl kvar på kvällen, en tid då jag personligen föredrar att syssla med något annat då jag ändå varit på kontoret hela dagen och haft möjlighet att jobba men dessa människor verkar ha inställningen att kontoret är deras första hem snarare än andra, och ja, det är väl fint att folk trivs på jobbet antar jag.

Ikväll planeras, liksom imorgon, ingenting mer avancerat än ölintag och pubvisiter. Gamla stan har flera bar- och restauranggator som snarare ger en känsla av somriga Medelhavsstäder än gamla Sovjetorter, varför man vid behov effektivt kan kliva in i och ut ur två världar. Den entusiasm som hystes i början av veckan om att göra en helgsutflykt har lagt sig trots att jag vet att vi borde resa medan det fortfarande är sommar och varmt, för varmt är det – nu runt 26 men en bra bit över 30 förra veckan.

Igår var jag hos en georgisk frisör. Jag vet att jag inte gillar att klippa mig i sammanhang när inte båda parter talar engelska men jag är så illa tvungen eftersom jag faktiskt ska vara här ett halvår. I vanlig ordning skulle det piffas till, puffas upp, klippas kortare längst fram fast jag vill ha det rakt, det var samma visa i Vietnam. Kalaset gick dock på 32 kronor så det fanns väl inte så mycket utrymme för att klaga. Jag hade dessutom sällskap (är det bara jag som tycker det är jobbigt att bli granskad av andra när man blir klippt?) av en, enligt honom själv, maffiamedlem som undrade om jag körde BMW eller Mercedes hemma och varför jag och min pojkvän inte var gifta när vi var så himla gamla. Jag blev bjuden på såväl cigaretter som marijuana och när han inte godtog mina nej-tack-jag-röker-inte hänvisade jag till att jag faktiskt satt hos frisören och att det inte är bra för håret vilket tycktes hjälpa, eftersom kvinnlig skönhet är mycket viktig i Georgien. Mafioson med den smått aggressiva blicken rekommenderade också varmt en bar där andra likasinnade hänger men jag tänkte att jag skulle undvika den. I övrigt var han riktigt trevlig!

Nu hem, duscha om det finns vatten, kanske intaga vin på balkongen innan vi tar Rulltrappan ner till Helvetet för att så småningom hitta en trefvlig restaurang. Puss på er!

Tja, det ser ju inte så glammigt ut kanske, men här är i alla fall mina guldgardiner att matcha till guldtapeter och orientalisk matta. Mycket smakfullt - jag hoppas åtminstone att det värmer i vinter.

Mitt hus från utsidan, skaplig Sovjetfeeling en regnig dag i december.