Man vänjer sig

Utsikt över Tbilisi från den gamla borgen en vacker kväll.

Gott folk,

Jag har nu avverkat en hel vecka i Georgien, känns prima so far och jag tycker själv att jag vänjer mig relativt snabbt vid georgiska företeelser. Exempel på dessa är trafiksystemet, lunchtider, arbetstider, utebliven vattentillgång i mitt hem, stirrandet, det (in)hemska modet, potentiella rabieshundar och diverse annat.

De första dagarna tog jag bara taxi men såna lyxfasoner kan jag ju inte hålla på med i ett halvår, även om det endast kostar 20 kronor att ta sig till stan. Bussarna samt de matatuliknande minibussarna har sin text skriven endast på georgiska varför jag inte ännu kan lista ut deras destinationer (eftersom jag nyss lärt mig det kyrilliska alfabetet tycker jag det känns högst jobbigt att lära mig ytterligare ett så snart). Följaktligen testade jag och Robert ett förträffligt färdmedel i form av sovjetisk tunnelbana. Medges skall att jag var lite misstänksam första gången jag hoppade på Rulltrappan ner till Helvetet, för hoppa maste man eftersom den rullar i ett galet tempo. Detta är ganska självklart när det annars skulle ta en kvart att åka ned till själva plattformen ett par hundra meter ner. Väl dar dånar tagen fram medan folk stirrar lite mer på oss västerlänningar som åker tunnelbana, varför de ser att vi inte ar georgier utan att ha hört oss prata vet jag inte, men jag misstänker att det har att göra med att jag inte bär cykelbyxor, kjol och platåskor. Samtidigt då.

Jag kan inte påstå att jobbet är betungande för tillfället men vi får se hur det utvecklar sig, just nu är uppgifterna tidskrävande men med lösa direktiv så jag vet inte hur seriösa de är egentligen. Nåväl. Huvudsaken för tillfället är att jag har roliga människor omkring mig, vilkas kontorstider jag så smått börjar förstå mig på. Man droppar in när man vill; 10, 12 eller 13, och går hem någon gång på kvällen. Dock inte jag, som är helt slut kl 18 även om jag inte direkt jobbat hårt. Lunch tar man också när man vill, om man ens tar någon. Idag tog jag dock 2 fast kom efter det fram till att de delikata wienerostbroden inte är en del av en kroppslig hållbar utveckling.

En dålig vana jag har ar att jämföra allting med Vietnam. Det är inte alls meningen for Tbilisi är underbart på sitt sätt men jag antar att jag tar det som ligger närmast till hands och jämför med det i början, som exempelvis matpriser, enkelheten i transportsystemet, och kanske säkerhetssituationen överlag. Men detta går nog över snart när jag lär känna stan lite bättre och får mina egna favoritställen. Jag är för övrigt kass på att lägga upp bilder som ni vet men det kommer, lovar!

Paka
Alex