Two months to go

Privet!

I måndags kväll, det som i Sverige var julafton, höll UNAG sin årliga julfest, vilken egentligen är organisationens födelsedag. Alla anledningar till fest är bra anledningar, tycker mina kollegor, och det kan jag ju hålla med om. Detta var dock ingen supra i traditionell bemärkelse, och tur var väl det eftersom ingen tamada höll i skålarna. Det hade nog slutat illa med tanke på att gästernas festive spirit till och med var högre än vanligt. Jag upphör aldrig att förvånas över georgiernas uppsluppna attityd vad gäller det mesta; det kan vara lagom underhållande en stressig dag när mina kontorsvänner beslutar sig för att hålla spontan och katastrofal Bonnie Tyler-karaoke, men på årets största fest är det en idealisk egenskap, naturligtvis. Det åts, dracks och dansades turkiskt, georgiskt, indiskt och gud vet vad, och i Georgien, kära vänner, tackar man inte nej till en dans. Alla georgier är antingen duktiga på att sjunga och dansa, eller tror sig vara det. I vilket fall är stämningen så totalt ickereserverad, så blir man uppbjuden av datateknikern, chauffören eller för den delen ens chef, är detta helt i sin ordning.

Juldagen var således ledig dag, inte av några religiösa anledningar utan på grund av kontorets kollektiva, fysiska opasslighet. Jag tog mig ett par svängar på stan för att hitta några ynka julklappar, men icke. Ingen leopardmönstrad hatt den här gången heller!

Nu sista dagen innan jag beger mig hemåt för en veckas ögonvilande på fysisk renhet och estetisk skönhet. Lyx i form av el, värme och vatten i oändlighet (om man bortser från min tilltagande klimatångest) ! Å andra sidan, inget ostbröd, inga statskuppförsökande politiker, inte lika mycket spontan trevlighet. Imorse, exempelvis, fastnade jag hos mannen jag betalar el till i en kvart innan jag kunde gå till jobbet. Han var tvungen att visa mig något taffligt hemsidebygge som hans ungersk-amerikanska vän, och tydligen också min eftersom jag utbytte några meningar med honom förra gången jag var där, hade lyckats åstadkomma efter sin visit i Georgien. Han blev dessutom eld och lågor när han förstod att jag kunde lite ryska och vid några georgiska ord dog han nästan av lycka. Det här med folks trevlighet och nyfikenhet kan ta tid, men man lämnar oftast stället lite gladare. Men det är ju inte någon ny insikt att det saknas i Sverige.

Gott nytt år alla!