Konklusion

Sa här den näst sista dagen kan jag komma till slutsatsen att Georgien nog förändrat mig men att jag nog inte förändrat Georgien. Eller?

Jag har i alla fall anpassat mig en hel del. Språkförbistringar har försvunnit till en viss grad och jag uttalar för enkelhetens skull internationella ord på georgiska, vilket innebär att man sätter –i på slutet av allting: interneti, parlamenti, McDonaldsi, Giorgi Bushi. För ytterligare underlättad kommunikation skippar man en del onödig information och säger ”I go office now, you also go ja?”. Inte heller förstår jag varför jag tyckte det var så svårt att uttala georgiska ortsnamn som Uplistsikhe, Mtskheta eller Tskneti. Kan vara för att georgiska är ett språk inte släkt med något annat, vars uppkomst språkforskare grubblar en del över. Detta kanske förklarar den georgiska mentaliteten överlag... Jag har också äntligen fattat att ”mama” betyder pappa, och ”deda” betyder mamma och att ”papa” betyder farfar eller morfar, take a pick.

Gällande uppförande och sociala koder hoppas jag att jag återintegreras snabbt i den svenska kulturen. Att blinka till kollegor och andra man gillar gör man dagarna i ända för att säga ”hej” nar man redan sagt ”hej”, utan att detta har någon som helst flirtig innebörd. Detta bör jag nog sluta med så snabbt jag landar i Sverige. Lika så att framställa extra ljudliga kindpussar vid hälsning. Jag stirrar tillbaks på stirrande män som sitter och stirrar dagarna i ända, snäser man ”VAD VILL DU?” på svenska brukar de antingen titta bort eller stirra ännu mer. Efter ett tag slutade jag också med att stå vettskrämd vid ett övergångsställe och går nu rakt ut i gatan istället för att vänta på att självmordschaufförer ska, om inte stanna så åtminstone sakta ner, vid rött ljus. Den här ignorerande taktiken får dem att bli mer uppmärksamma. Det är också mycket roligt att tänka tillbaks på när jag var orolig över vårt första Model UN och att vi inte hade föreläsare typ 2 veckor innan. 2 veckor är ju en oändlig massa tid!

Nu ska jag rensa min lilla kontorsdel och min dator, sen göra något roligt min sista kväll. Igår satt vi på en uteservering i gamla stan och drack the och åt crepes och det kändes mycket konstigt att snart återvända till Sverige... men trots vemodet är jag så glad att återse er alla snart och jag vet att jag kommer att komma tillbaks hit.