måndag 25 februari 2008

Vårkänslor

Det är vår och varmt här nu. Långt ifrån så varmt som det var när jag anlände i september naturligtvis, men i helgen har jag gått runt utan jacka och suttit på uteserveringar. Det här bidrar såklart till min tveksam inför att lämna Georgien om en vecka. En vecka! Jag ska hinna med att säga hejdå till alla, äta så mycket som möjligt, ta en sista sväng på vår irländska bar. Det finns bara en och den är knappast irländsk men vi hänger där ändå för där är massa internationella människor, ägarna känner oss alla, drinkarna är helt okej fastän man inte får nåt socker i mojiton och man kan hitta roliga peace corpare att diskutera georgiska egendomligheter med. Jag känner mig verkligen inte klar här och jag har verkligen haft en fantastisk tid, även när jag varit arg och frustrerad eller känt mig så långt hemifrån man bara kan vara. Nästan varje dag lär jag mig nya saker och i förrgår när vi var på utflykt åkte vi till en liten liten stad som var precis som tagen ur någon alpby. Helt och hållet restaurerad med gammeldags hus i fina färger, nymålade grindar, stenbelagda gator och handmålade butiksskyltar i 1800-talsstil, helt utan fula reklamskyltar, skräp eller ett betonghus så långt ögat kunde nå. Till och med ett nybyggt konstmuseum med trägolv som luktade Sverige och med varenda kvadratcentimeter nytt, snyggt och påkostat. Jag var helt övertygad om att det var nån schweizisk minikoloni med inslag av Lador här och där, men ägarna har fått rejäla stadsbidrag för att hålla byn fin. Det ligger mitt i vindistriktet så antagligen lever de bra på den inkomsten och turismen som dras till allt detta ickesovjetiska. Nu var det dock så, att jag och mitt blandade sällskap som bestod av mig, en student a.k.a min beundrare född -88 , en österrikiska från Ukraina och dennas rottweiler, en kvinnlig läkare vilket är rätt ovanligt här samt en gynekolog som såg ut som en rysk lagbrytare men som var mycket trevlig, hade börjat dagen med lunch och några flaskor vodka. Detta inkluderade även chauffören naturligtvis. Det blev således inte så mycket turistande som jag hade tänkt men det som blev av var bra mycket roligare än vanligt. Vad sägs om den som affärsidé? Alla fördomar ni hade om sovjetiska dryckesvanor är helt och hållet sanna, även om georgierna än mer vurmar för sitt vin.


4 kommentarer:

Anonym sa...

hahha, åh alex. när du skickade sms:et om din tripp, skrattade jag så mkt att jag trodde att jag skulle försvinna.får man fråga hur du mådde dagen efter?

du lämnar bakom dig många vänner, och oerhört många erfarenheter.tänk så mkt du har lärt dig!
är stolt över dig!
pappa hälsar.pusskram christoffer

Anonym sa...

Oj oj, tur att du snart få rena din kropp från all vodka:-) Antar att detta kanske ar ditt sista skrivande på bloggen. Tack lilla gumman för all underhållande läsning du har givit oss. Varje gång jag öppnat din blogg har jag varit full av förväntan. Vi ses snart! Puss o Kram mamma

Anonym sa...

haha signaghi:))) non-alkoholik place:))) guess who i am:)))

Anonym sa...

det är fint att du kommer hem men jag kommer att sakna din blogg med dina betraktelser och ditt underhållande sätt att skriva. /hanna