Det hårda livet som praktikant

Den senaste veckan har fyllts av rapportskrivande på övertid som dock kompenserades av en dag ledigt för en utflykt till Gudauri, vilket betydde en heldags skidåkande och solande! Som jag sagt ett otal gånger tidigare är Georgiens natur helt enkelt oslagbar – här finns allt, och det bästa är att så få upptäckt det. I höstas simmade vi i Svarta havet, klättrade i grottor på den azerbaijanska gränsen, kollade in avlägsna kloster i ett av Europas högsta berg och nu var det dags för att susa nerför andra delar av Kaukasusbergen från tre tusen meters höjd. Vi hade backarna nästan för oss själva och jag försökte koncentrera mig på att njuta av de så gott som orörda pisterna så gott det gick utan att fastna med blicken på den outsägligt mäktiga bergskedja som omgav mig, där den molnfria himlen gav oss en milsvid vy över de snötäckta bergen när liften tagit oss till toppen. Det här landet upphör aldrig att förvåna en med dess skönhet som jag aldrig någonsin upplevt någon annanstans - Nya Zeeland som jag tyckt varit vackrast hittills har faktiskt inte en chans mot Kaukasus. I går packade vi, i formationen av två svenskor, en dansk, en georgiska och en amerikan, in oss i bilen igen aterigen och avnjöt en precis lika härlig dag i skidbacken.

Jag gillar fortfarande inte tanken på att åka hem så snart men för att muntra upp mig försöker jag tänka på alla besynnerliga/onormala/frustrerande företeelser jag slipper när jag kommer hem. Exempelvis är det, trots den illusion av guldig dekadent sovjetlyx jag lever i, alltid nåt som är trasigt. För tillfället måste jag krypa in under väggkranen i badkaret för att bli någotsånär ren, men å andra sidan har det funnits vatten oavbrutet i hela 3 veckor, fantastiskt. Häromdagen blev en vän till en vän av med foten och när hans pappa fick höra det fick han en hjärtattack och hamnade i sjukhussängen bredvid. Okej, inte roligt, men man måste ju se det komiska i det hela. För att inte tala om i förrgår när en kalkon spatserade framför mig ner till tunnelbanan, men det var inte någon mer än jag som tyckte det var konstigt. Just nu kollar jag Prison Break på ryska, det passar dock Stormare alldeles ypperligt.